Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-08-21

Förberedelser dan före skolstart

Imorgon börjar skolan. Det innebär friseringsdags här hemma. Med två lockhåriga barn blir det en del joxande.

kille med afroSonen har låtit håret växa det senaste året och hans hår kan väl närmast liknas vid Maxwells afro, fast kanske något kortare än så länge. Han är inte världsmästare i kamning, sonen, så där hade jag en del att ta i. Jag har förklarat att om håret ska vara långt måste det kammas – och det måste han lära sig att göra själv. Man kan inte ha morsan i håret varje dag. *muttrar* Morsan hatar att frisera hår, nämligen.

Dottern skulle ha cornrows, att inleda sin tid på mellanstadiet i. Som tur var gick hon med på att jag gjorde dem tjocka, så det gick fort och var förhållandevis smärtfritt för mig.

Tyska styvmamma är en hejare på att fläta. Hon har flätat båda systrarna i många år och verkar tycka det är roligt. En grundförutsättning för att hålla på och fläta i parti och minut. Inte jag, som sagt. När jag beskådade det färdiga flätresultatet sa jag till dottern att det allt får duga, men att jag inte är riktigt nöjd. Hon, på vars huvud flätorna satt, speglade sig en god stund och gav mig klart godkänt. Jag menade att om tyska mamma flätat skulle det sett mycket bättre ut – och varit smidigare för mig – men dottern hävdade envist att det här såg bra ut.

”Hon kanske är bra på att fläta, men du är mycket bättre på att träna.”

”???”

”Ja! Du är mycket bättre än henne på att träna!” Tyska mamma väger ca 70 % mer än jag, och är lite mindre rörlig än undertecknad.

”Men det gör väl knappast att du blir snygg i håret??”

Varpå dottern rullade med ögonen och hoppade i bingen.

Jag får väl tacka för komplimangen. Mitt fåfänga stycke till dotter tycker det är viktigare att jag kör hårt i gymmet än att jag gör perfekta cornrows.

2005-08-20

Tittade inte så noga

Dottern har varit en vända på stan och fyndat till reapriser. Lika billigt som i Ullared! Den nya rosa kjolen med tryck bak i ryggslutet tas av och hon läser för första gången ordentligt vad där står:
”Jaha.. Aloha! Jag trodde det stod Alkohol..”

Linser på nätet

Det där med perfekt syn är inte alla förunnat. Mig till exempel. Jag behöver brillor. Eller allra helst linser. Linser funkar mycket, mycket bättre nästan jämt. Och så tycker jag jag blir så ful i glasögon.

Försök med ett par nyare, modernare bågar, säger kanske någon. Det slår jag genast bort med att jag inte har lust att lägga pengar på sån skit. Glasögon är skit. Ett nödvändigt ont som jag inte alls vill ha där mitt i synen.

Nåväl, nya linser var det.

Jag hade inte alls lust att lägga pengar på nya linser, men tyvärr kan man ju inte gå med sina gamla linser lika länge som man kan göra med brillorna. Linserna blir ju mer än omoderna, de blir en sanitär olägenhet.

Men snål som jag är tar det emot något alldeles väldeliga att gå till optikern och hosta upp 1 650 kr för ett halvårs förbrukning, vilket var vad jag gjorde i vintras. Visst. Synundersökning blev gjord. Allting var så bra. Och jag blev ju nöjd med mina nya, färska linser. Men hiskligt dyrt var det.

När det nu började dra ihop sig för linsbyte började snåljåpen i mig göra sig påmind. Jag tänkte att jag måste surfa runt lite och kolla nätet innan jag bokade tid hos min lokala optiker. Det gick snabbt att hitta ett ställe där jag kunde köpa exakt samma linser jag köpt i våras – fast för 877 kr inkl. porto!

Det var inte särskilt svårt att övertyga sig själv om att det inte skulle skada att vänta till i vinter med att gå till optikern.

Större än man inser själv

Sonen är tonåring med allt vad det innebär. När han hänger med sina polare småler jag ofta när jag ser dem, för mitt i den säckiga hållningen och de släpiga fotstegen skymtar de små killarna de var för några år sedan.

Ibland spricker den coola fasaden. Som till exempel när man får en peng av mormor och gör ett litet karaktäristiskt glädjeskutt. Inte alls macho eller coolt, utan helt och hållet ocensurerad glädje.

Det är då det gör ont att vara tonåring. För har man vuxit mycket under sommaren och står mitt i dörröppningen när man gör sitt lilla skutt gör det ont i skallen.

Det är hårt att vara 1.86 när man är tretton.

Rätt klädd i värmen

Kungälvs centrum en tidig lördagförmiddag är en stillsam historia. Lite småsömnigt sådär. Inte många människor i rörelse.

Jag såg honom på håll när jag närmade mig Västra gatan. En man i medelåldern, kanske. Han var på väg över övergångsstället, bort från mig. Avståndet mellan oss var ganska långt, så när jag kastade en snabb blick på hans klädsel noterade jag endast att jeansshortsen han hade på sig hade ljusrosa bakfickor.

"Så underligt", tänkte jag, "den där killen ser inte ut som en kille som gillar rosa". (Hur de nu kan tänkas se ut.) Jag kastade en ny blick åt jeansshortsens håll, för att studera de avvikande fickorna närmare.

Det var då jag såg att det inte alls var några bakfickor – det var bara skinkor. Bokstavligt talat. Denne man hade klivit i ett par jeansshorts med lufthål i, ungefär som byxorna Prince hade en gång i världen.

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle beskåda den sortens byxor i denna lilla håla till stad, värmebölja eller ej..

Prince' luftiga byxor

2005-08-18

Mor är en orm

Usch, vilken mamma jag är..

Jag var och tränade så fort gymmet öppnade i morse. Barnen låg fortfarande och snusade sött när jag gick hemifrån. Rutinen är som så att när klockan börjar dra sig mot dags-att-gå-upp-tid tar jag ett break och ringer och väcker dottern. Hon går på fritidsklubb och kan inte dröna som tonårssonen.

Jag ringde och sa till henne att göra sig i ordning och käka frukost, så skulle jag snart komma hem. Hon ville ligga lite längre, så jag sa till henne att göra det och sedan gå upp och käka frukost i god tid.

Alldeles precis som vanligt träffade jag trevliga människor på gymmet och fastnade lite för länge pratandes med dem, men tänkte att det inte var något problem för dottern var ju dock vaken och igång med morgontoaletten.

Trodde jag tills jag kom hem och såg henne halvligga i tv-soffan. Kläderna låg bredvid henne. Zombieansiktet var på, håret stod i tussar åt alla håll.
Jag valde att inte börja tjata om frukostar, tvättning och tandborstning utan sa bara till att hon skulle börja med påklädningen. Kläderna låg ju redan där och väntade.

Efter påklädningen fastnade hon i badrummet. Med smink, visade det sig.
Ungen är tio år! Jag tycker inte att hon behöver sminka sig för att gå till klubben.

Helt plötsligt finner jag att jag står och hetsar upp mig över något jag trodde jag hade en liberal inställning till. Jag trodde att jag var en sån där förälder som låter ungarna testa sånt som t ex smink utan att göra så stor affär av det.
Det visade sig att där högg jag i sten.

När dottern avslöjade att hon inte ätit någon frukost alltmedan hon stod och klenade på sig svart kajal fick jag ett frispel. Jag är inte snäll när jag får frispel. Jag blir jävligt högljudd. Jag smäller gärna i skåpdörrar. Flera gånger. Och så säger jag jätteelaka saker när jag ser att denna lilla tioåring bara sitter och rullar med ögonen, precis som vilken fjortis som helst.

Hon fick petat i sig lite frukost under tiden som jag hävde ur mig hur korkat jag tycker det är att prioritera utseendet när det kroppen behöver är näring. Hur korkat jag tycker det är att fastna framför dumburken innan man ens har börjat med morgonbestyren.
Till sist trillade tårarna på den lilla och jag fick jättedåligt samvete för att jag är en sån jävla ilsken mamma. Inte alls en sån mamma som den hon måste ha tänkt på när hon skrev ”Min mamma är bäst” längst bak i min lilla träningsdagbok jag tar med till gymmet.

Jag tror den svarta kajalen gräts bort. Och jag bad om ursäkt för att jag flippade över som jag gjorde. Men jag känner mig fortfarande helt värdelös som förälder. Stackars mina barn som inte har någon pappa som kompenserar för mina brister.

2005-08-17

Ett stort fan

Dottern ska gå och lägga sig och som vanligt ligger vi och tjôtar en stund i sängen innan hon stänger korpgluggarna. I rummet bredvid står tv:n på. Reklam för ringsignaler – den i mitt tycke vedervärdiga grodversionen av Axel F.

Dottern sprätter till: ”Åååhh! Det är den!! Jag älskar den låten! Visst heter den Axel F?!”

Jag instämmer. Låten heter Axel F, men jag invänder att originalversionen som var ledmotiv i Snuten i Hollywood är bra mycket bättre än den här nya.

Dottern håller genast med: ”Åååhh! Jaaa!” (börjar veva omkring med armarna i takt med musiken) ”Den är gôrbra! Jag vill haa den låten!”

Här förklarar jag för dottern att jag har den på vinyl. Den står ute i hyllan i storarummet.

”Ååhh! Spela den för mig imorron!”

Jag drar en lättnadens suck över att hon inte insisterar på att få lyssna nu, i detta ögonblick – man får vara glad för det lilla.

Freddie MoophySedan övergår samtalet till att handla om huvudrollsinnehavaren i filmen: ”Mamma? Har du några planscher på honom??”

Först tror jag att flickebarnet behagar skämta med mig, men förstår snabbt att hon menar allvar. Hon tror verkligen att det finns någon hemlig gömma i lägenheten där jag förvarar ett Eddie Murphy-altare. Jag ser ingen annan råd än att jag får göra henne besviken.
När dottern inser att det inte finns några tjusiga Eddie Murphy-bilder att tapetsera väggarna med ber hon att jag ska printa ut något jag får i uppdrag att söka reda på på nätet.

”Jag är ett stort fan, mamma! Freddie Moophy är jättesnygg!”

-”Öööh? Att vad hette han??!”

-”Freddie Moophy!”

Så enormt stort fan att hon inte har greppat vad snubben heter. Men attans vad snygg han är.

2005-08-15

Väldigt stora skor

Väldigt stor skostorlekDen här lille rare gossen spanade jag in i G-P:s papperstidning och tyckte han var alldeles bedårande. Är man bara fyra år fyller man inte riktigt ut Shaquille O'Neals skor ännu.

2005-08-14

Familjeförhållanden

Siv tycker att jag har en generös inställning till exets nuvarande. Jag tänker att det är bara att gilla läget. Hon och jag kommunicerar jättebra, exet och jag mindre bra. Alltså får hon komma hit och hälsa på med barnens syskon, så de får träffas, och exet kan hålla sig långt borta på sin kant. Lugnast för alla inblandade.

Barnen har numera mest kontakt med sin ömme fader per MSN. Faktiskt tätare kontakt än på åratal. Så kan det också gå.

Penisförlängare för tjugoåringar

På den tiden han alltid körde bil fräste han fram som befann han sig i ett bilspel och följaktligen var osårbar. Senaste nyförvärvet är en minimotorcykel. Minimotorcyklar får bara framföras på inhägnat område alternativt tävlingsbana.

Vår vän har troligtvis missat just den lilla detaljen, för han ilar fram och tillbaka som en oljad blixt på gatorna här i stan. De regler som gäller för medtrafikanterna gäller uppenbarligen inte för den som blåser på för allt vad tygen håller på en sån där mini. Inte i grabbens medvetande i alla fall.

När han möter någon som går på trottoaren sker allt efter ett noga inrepeterat mönster. Den lilla, lilla motorcykeln stegras på bakhjulet och så åker han förbi på bakhjulet alltmedan han stirrar den gående stint i ögonen.
Jag undrar om han kan se att jag tänker: ”Ramla! Ramla! Ramla!”?

Det är bara en tidsfråga innan någon i omgivningen drabbas av hans huvudlösa framfart. Får man vara så kall så man önskar sig att han råkar ut för en singelolycka? Då drabbas åtminstone ingen annan.

Bling bling för mig

Har man tur så träffar exet en alldeles bedårande rar ung tjej och väljer att dela sitt liv med henne. Det blir familjebonus med råge. När hon säger att hon alltid känt det som om vi vore systrar värmer det något alldeles väldigt i hjärteroten.

blomringDenna, min favvoring för i sommar, fick jag i present av min tyska syster. Glittrig och alldeles förtjusande färgglad. Precis en sån som jag behöver.

2005-08-13

Så billigt att man tror de skojar

Tur ska man ha! Sugen som jag är på att köpa nya filmer surfade jag in på CDON. Tyvärr fanns inte Benny & Joon att få tag i just nu, men en hel radda andra Depp-grejer. Vad sägs om Gilbert Grape till det facila priset av 49 kr? Chocolat för 59?

Trevligt, sånt.

My man Depp

Fast den egentligen började för sent för mig – fem i elva – kände jag att jag var tvungen att se om Benny & Joon igår kväll. Jag hade inte sett början av den förut. Jag missade de allra första 10-15 minuterna även den här gången på grund av ett idogt tv-spelande (de sommarlovsfirande barnen) i den sena timmen. Två mot en-principen. ”Ska bara… först”. Sonen hävdade att han kom ihåg att vi redan hade sett filmen jag ville se. Här hade jag kunnat replikera med att han redan har spelat Simpsonsspelet för åratal sedan, men jag avstod. Får upprätthålla vuxennivå.

SamBenny & Joon är den där sortens film lämnar en skön känsla i kroppen när man har sett klart den. En rar saga som slutar lyckligt. Och jag är full av respekt för Johnny Depp som gör ett suveränt porträtt av den minst sagt udda Sam. Hans tystlåtna minspel fick mig att skratta högt massor av gånger precis som sist jag såg filmen.

Lägger helt sonika till en massa Johnny Depp-filmer till min imaginära lista på filmer jag skulle vilja ha på dvd. Killen regerar.

2005-08-12

Det ska sättas på också!

Hur less blir man inte när man kommer för att hämta in sin tvätt och hittar den fuktig i torkskåpet? Detta bara för att man går på autopilot sent på kvällen och glömmer kolla att värmen är på i skåpeländet.

Tackar å bockar

Är egentligen bara uppe för att stänga av datorn. Kvällens spinningpass i kombination med en sejour ute i tvättstugan tog så när knäcken på mig. Hjärnan är som geggamojja och jag somnade visst ifrån CSI-reprisen (alltså riktiga CSI, inte någon av de andra avknoppningarna) jag började titta på tidigare ikväll. Vaknade inte ens till eftertexterna som jag alltid brukar göra annars. Varför är det så? Att man somnar under en film man vill se och vaknar lagom till när rollbesättningen rullar fram över skärmen - fruktansvärt enerverande.

Hälsar tillbaka till Johnny och Vidde som hälsar mig välkommen tillbaka i den svenska bloggankdammen - *vinkivink* (Nej, de säger inte bloggankdammen, det är det bara jag som lite lagom nedlåtande kallar det. *kvack kvack*)

Har funderat lite grann på det där med att pinga eller inte pinga när jag klottrar här på mitt eget lilla privata klotterplank och har inte riktigt kommit fram till hur jag ska göra. Får nog fortsätta suga på den lilla karamellen.

Nattinatti så länge.

2005-08-11

Nu försöker de igen

Nej tack, Bonniers. Jag vill inte bli medlem i er bokklubb. Jag köper så många böcker att jag får kommentarer från sonen utan att ha något medlemskap. Grabben är förundrad över att jag läser så mycket.

Jag tror att det var en plöjning genom Fredrik Lindströms Världens dåligaste språk som fick mig att inse att jag vill börja blogga igen. Inte för innehållets skull utan för att det är så roligt att svänga sig med svenska språket.

Nyckelringen med det stora röda hjärtat som skickades med som gåva från bokklubben kommer dock väl till pass. Jag vet att jag tänkte för bara ett litet tag sedan att det hade varit finfint om jag hade en nyckelring till. Kan inte komma ihåg vad det var för en nyckel som behövde ny ring, men det lär väl klarna. Jag diggar hjärtan. Allra helst röda sådana.

Så jäkla onödigt

Jag har ätit en hel påse chips. Yep. Alldeles riktigt – 300 feta gram dill- och gräslökschips. Vet inte om det är PMS, eller vad jag ska skylla på. Och inte var det särskilt gott heller. Det är ju skitsalt med chips. Hela tungan känns helt skrynklig nu.

Nästa gång jag får ett ryck och nappar på barnens önskan om att köpa chips ska jag komma ihåg att jag inte är så värst förtjust i chips. Det är fånigt att äta sånt man inte tycker är gott egentligen, om det inte är till exempel fisk (som min dotter inte gillar) eller grönsaker (som min son inte gillar).

Ähum..

Jag gör härmed en ny ansats att skriva av mig. När jag inte tyckte det fyllde något som helst syfte att blogga raderade jag hela Bloggen om mitt liv som mej själv utan att tänka två gånger. Spontant så det förslår.
Kanske till viss del en reaktion på att det i dessa dagar handlar om bloggar, bloggar, bloggar vart man går, sitter och står. Jag blir lätt motvalls har jag märkt. En form av permanent trotsålder, misstänker jag.
Snackas det om bloggar ska minsann inte jag ha någon, så det så!

Men nu är jag här igen. Version 1.2.

PuccaHar bestämt mig för att återanvända min gamla Pucca-layout när jag får organiserat mig. Pucca är cool och söt. Pucca har dessutom en frisyr värd att apa efter om man har långt hår och kraftiga huvudsvettningar när man spinnar. Jag har anammat den eftersom jag fått för mig att jag kommer att se ut som en tant om jag klipper av mig mina långa, tunna strepor.