Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-08-17

Ett stort fan

Dottern ska gå och lägga sig och som vanligt ligger vi och tjôtar en stund i sängen innan hon stänger korpgluggarna. I rummet bredvid står tv:n på. Reklam för ringsignaler – den i mitt tycke vedervärdiga grodversionen av Axel F.

Dottern sprätter till: ”Åååhh! Det är den!! Jag älskar den låten! Visst heter den Axel F?!”

Jag instämmer. Låten heter Axel F, men jag invänder att originalversionen som var ledmotiv i Snuten i Hollywood är bra mycket bättre än den här nya.

Dottern håller genast med: ”Åååhh! Jaaa!” (börjar veva omkring med armarna i takt med musiken) ”Den är gôrbra! Jag vill haa den låten!”

Här förklarar jag för dottern att jag har den på vinyl. Den står ute i hyllan i storarummet.

”Ååhh! Spela den för mig imorron!”

Jag drar en lättnadens suck över att hon inte insisterar på att få lyssna nu, i detta ögonblick – man får vara glad för det lilla.

Freddie MoophySedan övergår samtalet till att handla om huvudrollsinnehavaren i filmen: ”Mamma? Har du några planscher på honom??”

Först tror jag att flickebarnet behagar skämta med mig, men förstår snabbt att hon menar allvar. Hon tror verkligen att det finns någon hemlig gömma i lägenheten där jag förvarar ett Eddie Murphy-altare. Jag ser ingen annan råd än att jag får göra henne besviken.
När dottern inser att det inte finns några tjusiga Eddie Murphy-bilder att tapetsera väggarna med ber hon att jag ska printa ut något jag får i uppdrag att söka reda på på nätet.

”Jag är ett stort fan, mamma! Freddie Moophy är jättesnygg!”

-”Öööh? Att vad hette han??!”

-”Freddie Moophy!”

Så enormt stort fan att hon inte har greppat vad snubben heter. Men attans vad snygg han är.