Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-08-20

Större än man inser själv

Sonen är tonåring med allt vad det innebär. När han hänger med sina polare småler jag ofta när jag ser dem, för mitt i den säckiga hållningen och de släpiga fotstegen skymtar de små killarna de var för några år sedan.

Ibland spricker den coola fasaden. Som till exempel när man får en peng av mormor och gör ett litet karaktäristiskt glädjeskutt. Inte alls macho eller coolt, utan helt och hållet ocensurerad glädje.

Det är då det gör ont att vara tonåring. För har man vuxit mycket under sommaren och står mitt i dörröppningen när man gör sitt lilla skutt gör det ont i skallen.

Det är hårt att vara 1.86 när man är tretton.