Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-09-30

Man är visst inte önskvärd?

Jag frågar sonen om det har varit några föräldrar och hälsat på i den nya sjundeklassen. Han håller på att sätta frukostgröten i halsen i rena förskräckelsen och ger mig sedan en trött blick.

- Det är väl klart att ingen har varit och hälsat på!

- Inte en enda?

- Mamma.. det var inte ens någon som lät sina föräldrar komma och hälsa på när vi gick på mellanstadiet.

- Vaddå lät? Menar du att jag inte bestämmer själv om jag kommer och hälsar på dig i skolan?

- Nä, jag tillåter inte dig att komma på besök.

- Hur ska du stoppa det hade du tänkt?

- Jag stannar hemma!

- Och du tror att jag är så korkad att jag talar om i förväg att jag har tänkt komma? Hehe, glöm det! Jag dyker upp när du minst anar det.

- Då går jag hem första bästa rast! ..förresten kommer jag att säga att jag inte känner dig, att du är nån pundare som kommit in på skolan..

2005-09-28

Fotbolls-tv

Sonen håller på och bandar Crouching Tiger, Hidden Dragon eftersom han inte får vara uppe så här sent när det är skola imorgon. För att inte råka distraheras av vad som händer medan han ligger där i sängen och räknar får har han bytt kanal på tv:n.

Jaha? Och?

Jo, vår tv får inte in så många kanaler på egen hand. För att kunna se på hela kabeltv-utbudet måste man trixa och se det via videon. Bruksanvisning till tv:n har förkommit för länge sedan. Den blev nog kvar i Ljungby när man far flyttade tv:n från sin övernattningslägenhet där. Lite primitivt är det, men det brukar funka nöjaktigt.

Förutom nu. Nu har jag UEFA Champions League på och det är inte direkt my cup of tea. Lyssnar lite förstrött på Glenn Hyséns kommentarer och hoppas i mitt stilla sinne att eländet är slut pronto.

Enstaka fotbollsmatcher i cupsammanhang kan vara kul, typ om det är Brasilien som spelar riktig sambafotboll. Fast det var förstås länge sedan jag såg det.

Bra mycket roligare än riktig cupfotboll är i så fall nya såpan på ZTV: FC Z. Glenn Hysén coachar ett lag totalt fotbollsointresserade killar av varierande fysik i fyra månader innan eldprovet - en match mot Djurgården på Stadion.

Jag såg en snutt sent igår (somnade på soffan, fan för reklampauser!) och hoppas det kan vara kul att se i fortsättningen utan att bli förnedrings-tv. Att se alla joxa med trasan var en upplevelse i sig, nästan lite rörande. Det är minsann inte så lätt som folk med bollkänsla får det att se ut.

Rekommenderas till alla er som annars kräks på dokusåpor.

Och nu blir det reklam

I mina sena tonår var hip hop den subkultur som låg mig närmast om hjärtat. Hajja att det här handlar om tider då man inte kunde gå in i närmsta skivbutik och plocka rapskivor från hyllorna eller ens höra det på radio när man så önskade. Det var importskivor och Mats Nileskärs Soul corner som gällde. Bara så vi vet var vi har varann.

Nu har det ju runnit en del vatten under broarna sedan dess, även om jag tittade igenom mina gamla vinylskivor häromdagen och bestämde mig för att tidpunkten då jag ska börja överföra dem till digitalformat helt enkelt måste inträffa snart. Jag har alldeles för mycket gamla godbitar för att de ska stå i hyllan och damma.

Fast egentligen skulle det här handla om country. Musikstilen som för mig frambringar diverse schablonbilder: Dolly Parton.. banjo.. rutig skjorta.. cowboyhatt.. sliriga sydstatsstämmor.. grässtrå emellan läpparna.. Nä, det räcker nog där. Jag har inte en susning om vad country egentligen innebär, men jag vet att jag faktiskt måste pusha för ett countryband ifrån Götet.

De har fått lysande recensioner. Jag har hört dem live. För er som gillar countrymusik: I hereby proudly present Pilgrim. Gå och lyssna på KoM Musikbar om ni har vägarna förbi Göteborg.

Pilgrim

2005-09-27

Det är tur man inte simmar i New Orleans

Amerikanska militärens akvarier svämmade över när Katrina drog förbi New Orleans. Man misstänker att så många som 36 beväpnade delfiner rymt:

Jag är orolig för att de kan ha lärt sig att skjuta dykare i våtdräkt som spelat terrorister under övningarna. Om dykare eller vindsurfare misstas för spioner eller självmordsbombare och om delfinerna är utrustade med giftiga pilar, då kan de skjuta.

Det låter nästan för bra för att vara sant.. Var det inte någon i det militära högkvarteret med ansvar för delfinteamet som kunde plocka av delfinerna deras beväpnade selar när man började ana att det skulle komma en orkan?

Tänkte inte på det, eller?

Hälsosam satsning

I min sons skola (ja, egentligen i hela det rektorsområde båda mina barn tillhör) har man satsat stenhårt på en ny profil: Hälsoskolan, vilket löst sammantaget innebär att man arbetar för att skapa en hälsosammare skola.

Man har på högstadieskolan genomfört en halvtimme extra fysisk aktivitet per vecka, s.k. hälsolektioner. En del av undervisningen flyttar ut (Utebildning). Man har en idrottsprofil i varje årskurs, där en bred inriktning ges på Idrott och hälsa. Varje arbetslag har hälsodagar med olika inriktningar. Skolan har tillsatt en hälsogrupp som ansvarar för utvecklingen (träffas en gång i månaden). Läsk och godis kan inte köpas längre i skolans cafeteria. Man samarbetar med föreningslivet i kommunen.

Jag tycker att det är en alldeles strålande satsning som jag välkomnar med själ och hjärta.

Förra veckan skulle man ha kick off för sin nya drive "Gå jorden runt". Man hade bjudit in instruktörer från Friskis&Svettis och sedan skulle alla barn från alla skolor i rektorsområdet promenera en slinga som mäter 2 km.

I samband med kick off:en var lokalbladet naturligtvis på plats och intervjuade de inblandade. Ett av intervjuoffren var min alltid lika positive och glättige son som reportern haffade där i folkmassan alltmedan Friskis&Svettis höll igång.

Märk väl att min avkomma stod och hängde som en hösäck tillsammans med sina skolkompisar. Högstadieeleverna tyckte nämligen det var töntigt och pinsamt att hoppa omkring. Eller som de brukar säga i såna lägen: "Orka!"
Det sammanfattar liksom hela situationen.

Nåväl, vår reporter frågade min son om han inte tyckte det var ett bra arrangemang, varpå han och hans polare svarade "Nä".
???
Förklaringen kom strax efter: "Vi missar vår rast".

Just den intervjun kom inte med i tidningen.

2005-09-26

Skräckkärring

Det är bara att inse faktum: fortsätter det i så här rappt tempo kan jag söka jobb på Lisebergs Spökhotellet Gasten nästa sommar och skrämma folk utan att vara teatersminkad.

Jag är snart skrynklig som en blodhund i pannan. Det är allt tur att man inte ser sig själv i fejan lika ofta som man ser andra. Huvva!

Tror dock jag föredrar umgänge med folk i mörker/stearinbelysning/dimma framför Botox och sånt elände.

Tur för mig att det snart är Halloween.

Kopieringsskydd till tänderna

Jag tycker det är grymt irriterande att ha en lagligt inköpt cdskiva som inte går att rippa. Om jag vill göra mp3:or av låtarna för att lägga in i en spelare ska jag väl inte behöva köpa skivan en gång till.

Så jävla galen i Lenny Kravitz är jag inte.

Äta bör man..

De där gröna och svarta oliverna som lagts så dekorativt ovanpå min mat var helt bortkastade på mig. Jag tycker inte om oliver, så jag ägnade en god stund åt att peta dem åt sidan. Precis så som jag inte tycker om när min son gör. Han är distriktsmästare i bortpetning av allt som innehåller fibrer eller en vitamin eller har allmänt tuggmotstånd.

Men jag ska inte klaga på min mat. Jag behövde inte laga den själv och det är underbart! Och hädanefter kanske jag ska bita mig i tungan innan jag säger till sonen att sluta sjåpa sig och bara blunda och äta om han får panik av det han ser framför sig på tallriken.

Som av en händelse hade jag redan bestämt mig för att göra paj till middag idag, när jag läste Andreas suveräna pajrecept. Men eftersom jag fick allvarlig kritik av dottern senast jag gjorde paj (du lägger jämt i purjolök!) blir det istället broccolipaj hemma hos oss ikväll.

Jag kan höra folkets jubel.

Man är så gammal som man känner sig?

Jag trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga det här: det går helt enkelt inte.
I ett par veckors tid har jag sett fram emot när jag skulle påbörja min nya karriär som kampsportare i kombination med all annan gymträning jag håller på med. What's the big deal, liksom?

Var på mitt livs första taekwondopass i lördags. Det var jätteroligt. Svetten sprutade, som alltid, på mig. Som tur var hade jag en tröja med långa ärmar så jag kunde torka mig i ansiktet medan instruktören gick igenom vad vi skulle göra, för annars hade jag inte sett så bra (brukar man verkligen behöva ha pannband i taekwondo, jag trodde det var i tennis?).

När vi stretchade stretchade jag för kung och fosterland. Det är mycket möjligt att jag inte har en susning om olika hand- och fotkombinationer, men vig är jag minsann.

Vi gick igenom väldigt basic tekniker och jag insåg med svetten sprutande och hjärnan arbetandes för högvarv att jag varken har särskilt bra koordination eller är särskilt graciös. Men jag gjorde det jag skulle(?) med full ingivelse.

Sviterna av detta träningspass lever jag med idag. Jag har ont i mina vader. Jag trodde att alla mina timmar i spinningsalen och även trampandes omkring på allehanda stigar och vägar skulle vara till någon nytta. Träningsvärk i underbenen hade jag liksom inte ens tagit med i beräkningen.

Jag brukar faktiskt inte behöva stretcha vaderna det första jag gör för att kunna förflytta mig om mornarna.

Vad värre är är att min högra handled har packat in.

Vi fick slå ett par slagkombinationer in i en liten tjockmatta mitt i passet i lördags. "Kul!", tänkte jag och drog i ett par - smack! smack! - så det kändes gôtt i hela kroppen.

Jag glömde att jag har problem med min högra handled. Att den bör ha handledsskydd om det ska slåss. Tänkte inte på det.

Tänker testa box på söndag med min gamla boxpartner. Med alla skydd jag behöver. Det är fasen att jag blir så till mig i trasorna att jag inte kan hålla ordning på mig själv när jag gör sånt som är roligt. Nu börjar jag förstå precis hur det är att bli gammal. Jag protesterar!

2005-09-21

En simpel tjuv

När jag kom ut till bilen fick jag syn på den under en av mina matkassar: en liten knôcklig gråbeige grönsak, så oansenlig att jag missat den i kassan.

Jag har snott en bit rotselleri på Maxi idag. Fy skäms!

Och nej, jag gick inte tillbaka in och betalade. Nån måtta får det ändå vara.

2005-09-13

Efter föräldramötet

Kors i krösamoset!

Jag har faktiskt lyckats med bedriften att gå på föräldramöte och inte göra ett skit. Inget protokollskrivande. Jag tog inte på mig rollen som klassombud eller idrottsombud. Hade lovat mamma att hålla klaffen när den ihållande tystnaden sänkte sig över sällskapet (när vi skulle rösta fram klassombud för alla tre årskurserna) och inte erbjuda mina förträffliga tjänster.

Jag berättade för fröken när mötet var slut. Hon hade tyckt att jag var ovanligt tyst.

Det är bra att göra som mamma säger.

2005-09-12

Jag svarade rätt

För den som till händelse skulle behöva ringa mobiloperatörens kundtjänst för att få tillgång till PUK-kod rekommenderar jag följande:

  • Skriv upp när kortet senast tankades på och för hur mycket
  • Ha koll på vilka telefonnummer som brukar ringas
  • Ha koll på hur mycket pengar som finns kvar på kortet
Jag kände mig ungefär som om jag var med i Vi i femman:
På A kan vi inte, och på B svarar vi ungefär hundra kronor.

Till sist bestämde sig hon som satt och höll i den eftersökta sifferkombinationen att jag fått godkänt på testet och nu är SIM-kortet upplåst. Det var lite svettigt där en stund.

2005-09-11

Låt mig va'

Av någon anledning kommer sonen på att det är hög tid att lägga in en egen PIN-kod i mobilen idag. Han sitter och fipplar och knappar in och morrar över att det inte fungerar. Jag säger åt honom att läsa i manualen. "HAR HAN GJORT!" Jag säger till honom att läsa i både manualen till telefonen och till kontantkortet. "HAR HAN GJORT!! MEN DET GÅÅR INTE!"

Jag ber honom lägga ner verksamheten innan han lyckats med konststycket att spärra telefonen. Blipp, blipp, blipp. "Jaha, nu står det att PIN är blockerad..."

Jamen, vaf..! Jag läser manualerna (borde jag naturligtvis ha gjort i ett mycket tidigare skede, men jag bad ju faktiskt ungen kolla manualen själv) och ser att man kan få tag i PUK-koden via sin operatör. PUK-koden måste till för att det ska funka. Kunde man ha läst sig till innan man höll på och knappade. I det här skedet är jag på väg in i duschen för att komma på fötter efter gårdagens matthet.

In på comviqs hemsida. Nähä? Sonen ej registrerad. Hehe, en baggis! Vi aktiverar väl med ett par snabba klick och så har morsan snabbt och lätt fixat det här. Shower, here I come!!

Vaddå skicka lösenord per sms till det aktuella numret!??! Vi kommer ju inte in i telefonskrället. *suck! Min dusch vill jag till!* Mailar comviqs support och får ett autogenererat svar. Snart får jag ett mail från dem.

Har de inte något käckt att komma med får jag la byta mitt och sonens SIM-kort, så de messar mig - men jag har inte lust att blanda in min telefon i det här. Av ren princip. Jag är trött idag med.

Lugn och fin

Så befann jag mig framför spisen serverandes plättar till frukost. Med grahamsmjöl i. Kanske lite nyttigt. Dottern och jag högg in. Hon skulle vidare med mormor till kyrkan för att sjunga i kyrkokören (dottern, inte mormor) och jag ville ge henne något att stå sig på, eftersom hon är världsmästare i att bara äta typ en riskaka och en halv munfull mjölk till frukost om man inte står och övervakar. Så har det alltid varit. Hon är ingen frukostmänniska.

Genomtänkt som jag är blandade jag plättsmeten i den nyinköpta bunken (tre bunkar med lock i olika storlekar för bara 40 spänn, funkar jättebra förutom att man måste ställa något tungt ovanpå locket så det inte hoppar av när man vänder ryggen till) så resterande smet kunde stå och vänta i kylen medan storebror sov färdigt sin skönhetssömn. Han är dock tretton och ses sällan uppe klockan nio en söndagmorgon. Sköljde av fettklägget från plättlaggen och kände mig rätt redig.

Så steg lille sonen upp och jag erbjöd plättservice. Glömde visst att jag eliminerat alla fettrester från plättlaggen.

Det blev inte riktigt så bra som det brukar. Sonen stod bredvid och konverserade artigt mina plättbestyr. "Brukar det fastna så där?"

Jag är så jäkla dålig på att vara trevlig tillbaka när det kör ihop sig. Jag brukar morra mellan tänderna att jag behöver vara själv NU.. GÅÅ! När jag blir stor ska jag nog gå en sån där anger management-kurs. Det känns som om jag kanske skulle kunna lära mig något. Fast räkna baklänges kan jag redan. Och jag går och tränar och skriker där, så jag är hyfsat belevad när jag är i möblerade rum. Förresten skrek jag inte alls på plättarna idag, vilket ändå får anses som ett fall framåt.

2005-09-10

Det blev inget med det

Idag skulle blivit Dagen då jag testade taekwondo. G ringde och frågade om jag möjligtvis kunde vara intresserad av att testa något nytt. Eftersom jag aldrig prövat förut och precis i veckan gått omkring och grunnat på när jag skulle börja träna något som gör mig smidigare utan att vara så stillsamt som yoga och pilates blev jag alltså tillfrågad. Bara sådär. Vi tänkte att lite häftigare än line dance borde det i alla fall vara.

Och så går jag och åker på något helt onödigt som en förkylning eller vad det nu är. Trött som ett as. Bara sover och läser Claes Hylinger som har föredömligt korta, händelserika kapitel i sin bok. Läsa lite. Sova lite. Ungefär så har den här dagen sett ut. Inga nyinlärda kombinationer och extremt lite smidighet. Stor besvikelse.

Inget ont som inte har något gott med sig: jag har lärt mig att inte gå och träna när jag inte är frisk. Inte gå och boxas när man har nackspärr. Inte gå på taekwondo när man inte orkar stå upp. Fast det kändes som när jag går till doktorn när jag ringde G. Som om jag bara fejkade sjukdom.