Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-10-05

Inne på slutdecimetern

"Mät mig!", krävde sonen.

Han är 1.87 m i strumplästen, tretton år och fyra månader gammal.
Bara en decimeter kvar tills han nått den längd skolläkaren uppskattat efter att ha studerat hans kurvor.

Nu börjar jag fatta hur liten jag kommer att känna mig. För att inte tala om hur det kommer att bli när han lägger ut lite mer på bredden också.

2 Comments:

  • At torsdag, 06 oktober, 2005, Anonymous Kotten said…

    När jag började femman var jag 155 cm lång. När jag började sexan var jag 167 cm. Läkaren beräknade att jag skulle bli någonstans runt 180 cm. Inte så konstigt när mamsen är 178 cm och papsen 184 cm.

    Men vad blev jag då? Jo, 168,5 cm. Vilket jag hade uppnått vid jullovet i sexan.

    Varför skulle jag släkta på farmor (155 cm) och inte bli så lång? Jag hade hellre släktat på mormor (172 cm)! Eller farfar (183 cm). Nja, nästan hellre på morfar (198 cm).

    Men mammas gamla moster påstod att jag blev alldeles lagom lång. Hon var själv drygt 170 cm och hade hela sitt liv upplevt sig som en flaggstång... Tiderna förändras!

     
  • At torsdag, 06 oktober, 2005, Blogger kaxi01 said…

    Jag är 1.75 och känner mig alldeles lagom lång och ståtlig. Men när jag ser hur sonen kryper närmare och närmare överdelen i dörröppningarna och vet att det finns en chans för en bra bit till inser jag hur lång man är när man är över 1.90.
    Det är konstigt när det är ens son. Jag hänger inte me'!

     

Skicka en kommentar

<< Home