Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-10-25

Post polis

Jag polisanmälde.

Polisen som tog emot anmälan lyfte lite på ögonbrynen när jag sa att jag inte räknade med att jag hade fått rätt nummer av killen där uppe i skogen. Jag har väl snappat upp ett och annat av exet - fifflaren med stort F. Han sa alltid till mig att jag var så blåögd som trodde att saker och ting var som de verkade. Den mannen gav mig verkligen en helt ny syn på livet.
Det visade sig dock att det med största sannolikhet var hundägarens nummer.

Polisen kommer att hålla mig underrättad om vad som händer i ärendet. Jag räknar med att det inte händer så mycket. Och som polismannen sa:
Man kan tyvärr inte tvinga någon att gå en kurs trots att det skulle behövas.

Sonen har tagit det hela med jämnmod och har inga synbara märken kvar på armen. Han säger att det känns som om han har drömt det hela.
När grannens kompis med söt rottweilertik, som tror hon är en knähund, kommer på besök nästa gång ska jag försöka motivera sonen att komma och klappa lite, bara för att se att det finns gosiga rottisar också. Som terapi.

Visst kan jag förstå att en hund reagerar starkt på något som är obekant, som t. ex. en annan hudfärg. Jag kan köpa det, om sonen hade gått upp i ansiktet på hunden eller på något sätt verkat hota husse. Men så här, när vi bara passerar förbi? Det får bara inte hända. Då är det något som inte stämmer med hundförare eller hund. I det här fallet tippar jag att det är en kombination av båda.

Den känsla som finns kvar starkast hos mig efter detta, är att jag är kraftigt less på att min sons hudfärg öht ska vara relevant i sammanhanget. Det händer lite för ofta och i lite för orimliga sammanhang för att det ska kännas ok för mig som förälder.

3 Comments:

  • At tisdag, 25 oktober, 2005, Anonymous Zibbo said…

    Folk med stora hundar utan koll borde spärras in. Har en kille på min gård som också har en rejäl rottweiler som alltid springer lös och glatt jagar ifatt folk och hoppar och vill leka. Man blir lite spak när en jättehund kommer springandes från ingenstan och hoppar upp med frambenen på bröstet på en och vill leka.

     
  • At onsdag, 26 oktober, 2005, Blogger Malin said…

    Hoppas att det går bra med anmälan och att ni står på er!!1 Hudfärg ska inte spela nån roll..
    Väret ser lite bättre ut idag.. hehe
    Kramar om...

     
  • At onsdag, 26 oktober, 2005, Blogger kaxi01 said…

    zibbo: Jag kan inte förstå hur man kan inbilla sig att alla andra ska tycka att ens stora jycke är det gulligaste som skuttar omkring på denna jord?

    Hundrädd är jag inte, men en sån situation som du beskriver får i alla fall inte mig på bättre humör.

    Det är ungefär som om min tonårsson och hans polare skulle komma springande mot någon med påkar i händerna: "Nämen, de vill inget illa, de är bara lite glada! Stå bara still, så gör de inget!" (Inte för att de springer omkring med påkar, men ändå)

    malin: Jodu, idag skiner minsann solen. *yessss!*

     

Skicka en kommentar

<< Home