Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-11-22

Sur som ättika

Dottern och jag ligger som bäst och myser i hennes säng för det vanliga kvällssnacket. Sonen är ute i köket och gör sin extra-kvällshavregrynsgröt. Plötsligt uppenbarar han sig i syrrans rum och sticker decilitermåttet under näsan på mig. "Mamma, titta vad jag hittade i havregrynen!"

*ett litet svart kryp krälar glatt omkring nere på botten i decilitermåttet*

!!!!!!!!!!

Dottern blir hastigt och lustigt gonattpussad och jag rusar som en galen noshörning till skafferiet. Lyfter ut och kollar i mjölpåsar, rispaket, flingor, kakao, socker osv.
Japp. Det är bara att konstatera: vi har blivit ockuperade. Vi har fått oväntat besök av mjölbaggar. Jag sätter inte på kaffe, utan tar i med hårdhandskarna istället.

När jag rensat ut alla torrvaror - jag hittade t.o.m. en jäkel simmandes i en försluten Tupperwareburk med vetekli i - ekar mitt skafferi tommare än någonsin förr under mitt vuxna liv. Tre skivor bröd till frukost till barnen, lite vinäger och ättika och ett antal konserver.

Just ättikan kommer väl till pass.
Hela skafferiet dränks in i denna stinkande vätska.
Jag tänker på tidigare bravader med hårlöss och hur vedervärdigt lusmedel luktar när man tvingas andas in det. Ättika borde vara lika plågsamt för mjölbaggar.
Alla hyllplan stinker giftigt och mycket riktigt: de eländiga krypen krälar fram och kollapsar. Det är en ren njutning att se dem ligga med benen i vädret.

När det gått ett par timmar räknar jag med att det stora flertalet strukit med, för stanken är bedrövlig i det stängda skafferiet. Jag håller tummarna för att det inte ska komma ett led med utvandrande mjölbaggar på jakt efter nya territorier. Det är nästan så jag kan se en liten ledar-mjölbagge gå i täten för sin flock sjungandes Bob Marleys "Exodus", men det är som tur är bara i min fantasi.

Jag öppnar skafferidörren lite på glänt och ser offren för min kemiska krigsföring. Några har till och med kolavippat medan de klättrade uppför väggen. Petar man på dem trillar de ner, stendöda.
Nöjd kikar jag runt på hyllplanen för att överblicka situationen och får se en seg jäkel som fortfarande kryper omkring. Det måste vara Bossen. Ett välriktat tryck med mitt utrotarfinger gör slut på honom.
Jag inser att jag har riktiga mördarinstinkter när det kommer till kritan. Jag behöver inte ens papper för att klämma ihjäl mjölbaggar. I just crush them with my fingers. *ondskefullt skratt*

Sonen föreslår att jag ska slå läger i köket på natten och mörda eventuella eftersläntrare, men riktigt så långt är jag inte beredd att gå.

Ställning efter första halvlek:
kaxi01-mjölbaggarna: 1-0


Anticimex om mjölbaggar

5 Comments:

  • At tisdag, 22 november, 2005, Anonymous Kotten said…

    Jag håller helt klart på dig! Mjölbaggarna lär inse att de mött sin "överkvinna" och drar vidare till en annan vär(l)d. :-)

     
  • At tisdag, 22 november, 2005, Blogger kaxi01 said…

    Hehe, vad du är vitsig.. :P

    Haja att jag såg en jäkel krypa omkring där inne alldeles nyss. But I just crushed him with my fingers, of course..

    Annars ser det rätt dött och bra ut.

     
  • At tisdag, 22 november, 2005, Anonymous Helene N said…

    Uärk! Sånt här gillar jag inte. För jag gillar inte att döda men jag vill ju inte ha dem i mjölet heller. Blödig. Dilemma.

     
  • At tisdag, 22 november, 2005, Anonymous Christina said…

    Fy fanken....jag har varit med om detta en gång och jag kan säga att det kryper i hela kroppen bara jag tänker på det.

     
  • At onsdag, 23 november, 2005, Blogger kaxi01 said…

    Helene: Jag har inte så mycket att välja på just nu. Dessutom är det personligt - jag mot krypen.

    Jag vill inte ha dem kryllandes i min mat *uäk*, eller koka dem och äta dem.

    Förresten hittade jag fyra sega jäklar i skafferiet idag igen, så det var bara på med mer ättika.

    De får emigrera någon annanstans och krylla omkring och vara gulliga där.

    Som tur är har jag bara sett en enstaka för sig själv i några få paket med torrvaror, hade det krypit och rört sig i hela mjölet hade jag fått dåndimpen.

     

Skicka en kommentar

<< Home