Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-12-11

In my dreams

Han ringer för första gången på ett par månader. Byter ett par ord med båda barnen och vill sedan prata med mig.

Jag är fantastisk som ens orkar bemöda mig om att låta trevlig, men trevlig låter jag faktiskt. Vi kan till och med skratta tillsammans.

Jag har förträngt att vi någonsin skrattade när vi var ihop.
Jag är faktiskt inte säker på att vi gjorde det särskilt ofta.
Vi hade kanske inte så jäkla mycket att skratta åt.
Eller så har vi blivit vuxna, äntligen.

Han tackar mig för att jag är som jag är, och låter som om han uppriktigt menar det. Fast jag vet förstås hurdan han är. Man ska inte lita på det han säger, för det är inte alltid med sanningen överensstämmande.
Komplimanger ska man å andra sidan ta till sig. Skit samma om han bara säger det som får mig att hålla mig lugn och inte börja bråka om små skitsaker som att han inte betalar underhåll eller träffar sina barn.

Några sekunder efter vi har lagt på ringer han upp igen med andan i halsen och säger att han glömde berätta att hans bror fått sitt första barn - en ny kusin till barnen. Och jag blir glad och varm och längtar efter att se den lille och tycker det skulle vara jättemysigt att träffas allihop.

Men det fungerar bara i fantasin, det vet jag. Det är så trist.

3 Comments:

  • At onsdag, 14 december, 2005, Anonymous Helene N said…

    Usch. Jag vet hur det är. Min dotters pappa hade knappt någon kontakt med vår dotter de första åtta åren. Sedan blev det lite bättre. Men allra bäst har det varit sedan han slutade att dricka. Nu är det mycket mycket bättre.

    Kanske kommer även ditt ex att ändra sig (även om han har andra orsaker än alkohol allt skylla på). Man hoppas ju det för barnens skull.

     
  • At fredag, 16 december, 2005, Blogger kaxi01 said…

    Jag tror ärligt talat inte att han kommer att ändra sig så värst mycket. Man får väl kanske vara glad för det lilla.

    Det är bara så synd när man tänker på hur det kunde ha varit, om jag inte hade blivit allergisk mot karln och om han hade tänkt lite mer på hur det är att växa upp utan en pappa som visar att han bryr sig.

     
  • At fredag, 16 december, 2005, Anonymous Helene N said…

    Ja. Men man inser ju efter ett tag att man inte kan ändra på någon annan om de inte vill bli ändrade på ... maktlöshet. ..

     

Skicka en kommentar

<< Home