Bloggen om mitt liv som mej själv

2005-12-20

Snaggad

Mitt hår var en trött torva utan hopp. Ganska patetisk.
Egentligen är det inte att rekommendera att påbörja projekt hacka av håret klockan tio på kvällen, men alternativet var att sätta sig i soffan och titta på Grease och det kände jag inte för.

Jag klippte ungefär 5 cm på längden och klippte upp det. Hackade av någon slags lugghistoria, som jag kommer att få sätta upp med spännen när jag tränar (genomtänkt..).

Klipp klipp

En mycket härligare känsla än att sitta och bliga på mig själv där jag sitter i frisörstolen och ser helt anskrämlig ut i mitt hängiga, våta hår och hoppas, hoppas att frisören ska kunna uträtta underverk. Sedan när jag är nyfriserad ser håret inte ut som mitt hår - eller rättare sagt så som jag skulle önska att mitt hår såg ut - och så ska jag betala mucho dinero för eländet till på köpet.
Nä, när jag klipper mig själv skippar jag traumadelen och leker kreativ istället. Och känner mig oerhört ekonomisk.

Skulle det nu råka vara så att jag har klippt lite kortare än jag tänkt (och mer ojämnt) är det no biggie. Min styrka sitter inte i håret. Mitt hår är ändå så flygigt på vintern att det ser ut som Sgt Floyd Peppers hår; ett hår som virvlar runt huvudet på ett lite långsamt, fjunigt sätt. Det kan ingen frisör i världen ändra på med en sax.

En liten fundering i all stillhet: Jag har för mig att jag hade självfall i håret när jag var liten. Var har jag gjort av det?

gitarristen i Mupparna

2 Comments:

Skicka en kommentar

<< Home